Hej igen.

Jag är så himla glad just nu att jag nästan gråter. Jag trodde sen igår att det var nåt fel mellan mig och Steve, fick den känslan att han hade tröttnat på mig för igår kväll när vi pratade i telefon frågade jag honom om vi skulle prata mer som idag och då svara han bara: "Vi får se". Och då fick jag känslan av att nåt var fel för så brukar han ju inte säga plus att han lät så nere när han sa det. Har gått hela dagen idag och oroat mig för om jag gjort nåt fel eller om han bara hade tröttnat på mig men nu vet jag varför han sa som han gjorde och min känsla stämmde inte alls och det var ju en himla tur det.

Steve ringde mig vid kvart i nio, jag hörde att han körde bil och frågade han var han skulle och då svara han: "Jag är bara ute och kör lite för att fördriva tiden". Okej tänkte jag, men är inte Bengan med, frågade jag. "Nej, jag ville köra själv". Lite fundersam blev jag, för varför ska man ut och köra själv i Stockholm så sent på kvällen?? Men men, tänkte inte mer på det. Vi fortsatte att prata och jag tog på mig en tröja för att gå ut på balkongen och röka och precis när jag ska gå ut på balkongen kommer Steve körandes in på vår gata. Snacka om att jag blev överraskad och självklart väldigt glad.

Han skulle ju inte kommit hem förrän imorron men nu slipper jag sova ensam i natt plus att jag får vakna bredvid honom imorron.

Älskar dig Stefan!!!